En otroligt underbar ponny.
Pantis är en väldigt speciell ponny, men hon har just DET som jag vill ha. I hanteringen är hon världens mest underbaraste ponny, hur gosig och snäll som helst. Står alltid helt blixtstilla när man borstar henne. Inget matvrak utan mer godisvrak ;)
Hon slickar sig alltid runt munnen, speciellt när man kommer med vatten efter ett ridpass, då står hon hur sött som helst och tungan är ute hela tiden! Hon har väldigt lätt för att skada sig och har alltid små sår. VÄLDIGT tunnhårig på benen och i ansiktet (sjukdom?) därav varför jag egentligen vill börja rida med bett på henne igen så slipper tygeltaget sitta i ansiktet där hon har tunt med hår. Hon har otroligt svårt för att släppa in nya människor i hennes liv, nu efter 6 månader har hon börjat acceptera mig och inser att jag inte är så farlig som hon trodde.
Jag skulle mäta henne med en tumstock en gång och så gick jag fram med den till henne. Hon kastade sig åt sidan direkt och hade en otroligt rädd blick. Antar att hon tidigare blivit slagen i Holland. Sorgligt men Sant så får man slå hästar med pinnar där.
När pantis kom hit hade hon blödningar i båda bakhovarna. Hon hittade ingen vänskap med mig överhuvudtaget utan körde sitt eget race. Hon är alltså väldigt självsäker och tror på sig själv i alla lägen. Hon har enligt mig en ganska ful hoppteknik men så länge hon tycker det är kul och brinner för det så gör det inte mig något.
Pantis har en enorm förmåga till att springa, släpper man tyglarna springer hon bara fortare och fortare. Hon har ganska svårt för att fatta rätt galopp. Och man måste vara jämn i båda händerna när man rider henne, ha en bra balans så inte balansen sätts i tyglarna och ha ett stöd med benen. Man måste prata väldigt mycket med henne vilket jag ibland glömmer bort.
Haha, slarvigt äckelinlägg som egentligen inte borde publiceras, men whatever. Godnatt
