Madde Forsberg

hejsan, åkte hem lite tidigare från skolan idag så var hemma typ halv 3. Alltså var det ljust ute när jag kom hem!

Gav hästarna vatten direkt och sen tog jag ut Pantis och gjorde i ordning henne för ridning. Den ända skillnaden från alla andra gånger jag gör i odning henne var att jag satte in bettet i munnen på henne. Usch sa hon direkt. Hon är inte riden med bett sen i somras så hade absolut inga förväntningar överhuvudtaget. Red dessutom på ängen och eftersom hon har vilat en vecka nu så trodde jag hon skulle ha huvudet bland molnen och bara springa. 

Räcker det om jag säger att jag hade sjuuuuuuuuukt fel? Hon var enormt jävla duktig. Seriöst, vill bara gråta över hur bra hon var. Låter skittöntigt men detta betydde så mycket för mig just nu. Allt går emot mig i livet just nu och det var just därför jag tog pausen från ridningen förra veckan. Allt, seriöst allt var emot mig. 

Jag hade ju som sagt inga höga förväntningar överhuvudtaget och det var dels för att jag vet att hon gör allt för att slippa bettet, så som stegra, kasta sig, springa. Ja, i princip allt förutom att göra det hon ska.
Jobbade i alla fall länge i skritten, mjukade upp och hon tog stöd på bettet i mellan åt. Jag fortsatte att jobba och när hon gick någorlunda okej i skritten så la jag in trav. I traven var hon verkligen stel, verkligen skakade på huvudet som hon brukar när jag rider på bettet. Gick emot mina hjälper och sket fullständigt i mig. Jag försökte hela tiden och trots att hon inte gjorde som jag sa så var jag som ett barn på julafton. Det kändes riktigt bra för att idag fick jag ett kvitto på hur bra jag jobbat med min sits under hösten. Jag hade inte min balans i handen överhuvudtaget och kunde därför hålla en låg och stabil hand även att hon gick med huvudet ostadigt. Efter en stund lättade hon mer och mer. Fattade galopp när det kändes okej i traven. PANG, bongstyrig häst punkt. Fel galopp trots tydliga galoppfattningar, bråkig som fan var hon MEN jag hade humöret uppe och klappade henne för minsta lilla rätt, hade sveriges största leende i ansiket. Saknat att rida min gris verkligen, det märktes tydligt idag för har nästan aldrig varit lyckligare över ett egentligen inte så bra ridpass. Jag kom på mig själv i galoppen sen att jag höll henne på tok för mycket. Jag höll tillbaka mer än jag egentligen behövde så lättade mer på handen och red på mer och då gick det sjukt mycket bättre! Hon fick springa av sig en stund och sen saktade jag av och jobbade mer i traven. Hon släppte alla spärrar efter ett tag, gick helt sjuuuuuuuukt klockrent och vågade aldrig ta vänstergaloppen för att hon gick så bra i traven. Avslutade när det gick som bäst helt enkelt och då höll det på att bli mörkt också så bi tajmade väldigt bra!